Årets studenter har under sin utbildningstid haft en tuff resa som kantats av stora utmaningar. De har genomlevt en pandemi med isolering och restriktioner under större delen av sin utbildning. Denna vinter har vi alla också chockats över att det återigen utbrutit krig i Europa.
Poeten Athena Farrokhzad ställde i sitt sommarprogram 2014 en fråga: Går det i denna grymma tid att skriva om skönheten i ett träd? Det var samma fråga Bertold Brecht ställt sig drygt 80 år tidigare i 1930-talets Tyskland. Våren 2022 har vi skäl att ställa oss samma fråga igen. Går det?
Den syriske poeten och författaren Faraj Bayrakdar som lever i exil i Sverige, och tidigare suttit fängslad många år under Assad-regimen i Syrien, fick under pågående krig i Syrien samma fråga. Hans svar var överraskande. Han sade att det var att just poesin om träden och det sköna, bevarat i hans minne, som fått honom att uthärda åren i fängelse. Utan poesin hade han gått under.
Jag tror att många av oss som ägnar oss åt konstnärligt skapande i dessa dagar funderar och tvivlar kring giltigheten i konsten och konsthantverket. Det är då viktigt att påminna sig om att konsten skapar mening och att den gör det på många och outgrundliga sätt. Den måste få fortsätta göra det och för att den ska kunna göra det, måste den ges största möjliga frihet.
Just denna frihet återspeglas i de examensarbeten studenterna på Keramik och glas i år presenterar. Här finns allvaret och de djupa existentiella frågorna sida vid sida med ljuset, hoppet och humorn. Här fångas det som drar sig undan den verbala språkligheten, men här talas även klart och tydligt om aktuella samhällsfrågor. Här samsas traditionen med det gränsöverskridande. Årets studenter rör sig ledigt och fritt på det utvidgade fält som det samtida konsthantverket öppnat upp.
Mårten Medbo, lektor i keramik
Årets studenter har under sin utbildningstid haft en tuff resa som kantats av stora utmaningar. De har genomlevt en pandemi med isolering och restriktioner under större delen av sin utbildning. Denna vinter har vi alla också chockats över att det återigen utbrutit krig i Europa.
Poeten Athena Farrokhzad ställde i sitt sommarprogram 2014 en fråga: Går det i denna grymma tid att skriva om skönheten i ett träd? Det var samma fråga Bertold Brecht ställt sig drygt 80 år tidigare i 1930-talets Tyskland. Våren 2022 har vi skäl att ställa oss samma fråga igen. Går det?
Den syriske poeten och författaren Faraj Bayrakdar som lever i exil i Sverige, och tidigare suttit fängslad många år under Assad-regimen i Syrien, fick under pågående krig i Syrien samma fråga. Hans svar var överraskande. Han sade att det var att just poesin om träden och det sköna, bevarat i hans minne, som fått honom att uthärda åren i fängelse. Utan poesin hade han gått under.
Jag tror att många av oss som ägnar oss åt konstnärligt skapande i dessa dagar funderar och tvivlar kring giltigheten i konsten och konsthantverket. Det är då viktigt att påminna sig om att konsten skapar mening och att den gör det på många och outgrundliga sätt. Den måste få fortsätta göra det och för att den ska kunna göra det, måste den ges största möjliga frihet.
Just denna frihet återspeglas i de examensarbeten studenterna på Keramik och glas i år presenterar. Här finns allvaret och de djupa existentiella frågorna sida vid sida med ljuset, hoppet och humorn. Här fångas det som drar sig undan den verbala språkligheten, men här talas även klart och tydligt om aktuella samhällsfrågor. Här samsas traditionen med det gränsöverskridande. Årets studenter rör sig ledigt och fritt på det utvidgade fält som det samtida konsthantverket öppnat upp.
Mårten Medbo, lektor i keramik
