Jag har försökt att motstå tanken om att hitta nya lösningar på samma gamla problem. Design är bara omformande av materia. Genom en fullskalig modell och begreppet tålamod som metod, eller lösning i sig, designar jag tålamod för att undersöka hur tiden förändras rumsligt eller hur rummet förändras med tiden. Detta är ett vagt rum, och det vaga är aldrig tydligt definierat. Tvetydigt i jämförelse med det strikt programmerade rummet och därför svårare att passa in i ett system av vad och varför. Ett vagt rum kan förvilla sig och blir svårt att greppa. Blir vi mer uppmärksamma på det som anses avvikande när vi är osäkra? Hur fångar vi en sekund?
“Vague as motion resists categories, boundaries, calculations and identities. Vague is what moves to escape these determinations and gives its name to the spaces through which such resistance occurs”. (P. Carney & V. Miller, 2009, p.3)