Mitt examensarbete tar mitt eget arbete som utgångspunkt. Att vara någon som uttrycker sig genom fysiska föremål, att arbeta med hållbarhet är självklart för mig. Därför var mitt tidigare mantra när jag skapade att ”göra så lite skada som möjligt”. Men under masterprogrammet kände jag ett behov av att tänka om. Var fanns glädjen i att skapa? Var fanns hoppet? Komplexiteten? Allt jag ville förmedla till de människor som kommer i kontakt med mitt arbete. De saker vi behöver för att en verklig förändring ska ske.
Jag ville utvidga min idé om hållbarhet till att inte bara vara en fråga om material, utan också inkludera den känslomässiga påverkan som mina skapelser kan ha. Mitt mål var att förverkliga en visuell värld som jag drömmer om att få leva i.
Precis som känslornas värld ofta betraktas som oseriöst ämne, ses ytan på en möbel av många som ytlig. Men ytan är där vi möter ett föremål, och det är den här mötesplatsen där mina idéer väcks till liv.
Genom att arbeta med färg och utsmyckningar har jag skapat en möbelkollektion; en vilstol och tillhörande delar. Med dem har jag återtagit ytan som en verklig plats för makt och förändring.
