Nya rum öppnas upp när man förlorar någon. Något faller isär och blir till något annat. Ett försvinnande är början av ett framträdande. Stenen och marken är minnets förankring. Marken som förenar det levande och det döda, en bärare av tiden.
Det här handlar om min förlust av nai nai*, sorgen och de nya rum som öppnats upp i samband med detta. Genom mina personliga upplevelser och en kartläggande psykogeografi, handlar det om plats och materia, minne och dess signifikans; de immateriella ting som översätts till materiella ting och hur man kan använda sig av dem för att förmedla berättelser i ett större narrativ.
En dikotomi mellan brustenhet och helhet — från då till nu och från där till här.
*Farmor på Mandarin
Memory carrier: the dogs from nai nai.
Beneath the granite slabs: nai nai and grandfathers grave.
