I glitterfabriken materialiserades årets kretslopp i ett försök att producera olika föremål, enligt de olika behoven under de olika årstiderna som skulle stödja fabrikens överlevnad. Julgransglitter på vintern, kikare på våren, solglasögon på sommaren och dragkedjor på hösten. Med den ständigt närvarande känslan av tid filmade jag mina föräldrar om och om igen. Kameran blev något som skapade både närhet och distans mellan oss. Med tiden väcktes olika scener från livet, drömmarna och fantasin till liv i glitterfabriken. Seendet och sökarljuset på dödligheten framträdde långsamt som teman i arbetet. Själva huset började blekna bort och en ny plats blev synlig. Ett hus som inbjuder oss att umgås med varandra, en kamera som ger oss en anledning, och stunder som får oss att uppmärksamma hur vi ser på saker och hur vi talar om dem.
