Interaktionen mellan människor och icke-människor i vår närmiljö utgör en betydande del av vårt dagliga liv. I tätorter är fotgängares interaktion med fordon en vanlig företeelse i en mängd olika situationer, vilket leder till olika grader av olycksrisker.
Den kritiska karaktären hos denna interaktion har inspirerat lösningar som ljus, signalhorn och övergångsställen. Det mest effektiva eller populära kommunikationsmedlet inom låghastighetsstadsområden har dock varit direkt kommunikation mellan förare och fotgängare genom gester och ögonkontakt.
Med tanke på detta innebär den växande acceptansen av autonoma fordon, utan förare, stora utmaningar för fotgängare, eftersom de uteslutande måste interagera med fordonet. Med detta som utgångspunkt undersöker jag i mitt examensarbete tillämpningen av interaktionsdesign och industriella designmetoder för att föreslå lösningar på de utmaningar som fotgängare står inför med autonom fordonsinteraktion, genom överenskommelser om förkörsrätt i låghastighetsmiljöer, såsom parkeringsplatser.
