Under den senaste pandemins prövningar har många av oss tvingats anpassa oss till nya sätt att hantera arbete, social interaktion och utbildning på. Genom allt detta har jag varit elev och lärare i både de digitala och fysiska lärorummen.
Som lärare har min största farhåga varit mina elevers välbefinnande och deras uppfattning om sin egen utbildning.
Som student har mitt huvudfokus legat på kvaliteten på min egen utbildning (eller brist på sådan) och min egen minskade entusiasm för den.
Mitt examensarbete syftar till att studera nödvändigheten eller redundansen i det pedagogiska rummet som en fysisk upplevelse. Är själva idén med klassrummet tillräcklig för att upprätthålla lärandet? Eller är det digitala rummet bara en tillfällig ersättning innan vi återgår till det normala?