Ett landskap bebott av märkliga, queera varelser i gränslandet mellan naturen, det mänskliga och det djuriska. Kanske kommer de från de mest svindlande havsdjupen eller från hjärtat av den mörkaste skogen. De är klädda i abstraherade kläder och utsmyckade med rosetter och blommor, intvingade i en kvinnlig position. Känner de sig utsatta? Eller vackra?
Hjärtat återkommer, i en suddig och blödande form. Jag har punkterat den slitna symbolen, i hopp om att öppna upp den för hela det mänskligas komplexitet.
År 1965 skrev Sigmund Freud om kvinnlighet: ”If you want to know more about femininity, enquire from your own experiences of life, or turn to the poets”. Det verkar fortfarande vara upp till oss som arbetar med konsten och poesins språk att ge en djupare, lyssnande och materialiserad bild av vad kvinnlighet kan vara.