I min konst arbetar jag ofta med det absurda i tillvaron som utgångspunkt. Jag intresserar mig för mötet mellan humor och allvar i specifika fenomen, situationer eller beteenden. Till exempel vad som händer i ett rum när man säger att man älskar poliser. Eller en skosula producerad för att emulera månlandning som ser ut att passa perfekt i en skumgummimadrass.
Min praktik utgör framför allt textbaserad video, ett medium som möjliggör ett associativt utforskande och låter mig närma mig olika ämnen genom en komplex väv av karaktärer, platser, händelser och berättelser. Mitt filmskapande har mycket gemensamt med essäfilmen och idén att film kan generera ett oförutsett tänkande. Jag filmar, skriver och talar själv in rösterna i mina filmer och prövar olika sätt att gestalta både intimitet och distans i brytpunkten mellan text och bild.
